Det finns inte ord för hur nöjd jag är med Mirakel idag! Jag red på banan och tänkte inte göra mer övningar än att få henne att verkligen gå fram för skänkeln, eftersom hon gärna segar ihop och tvärvägrar och bara är tjurunge. Det var dessutom heeeelt kolsvart ute när jag skulle ut och rida, annars tänkte jag ta en sväng ut, men usch inte i mörkret.. Hur som helst, jag började med att skritta fram henne, och hon lyssnar riktigt riktigt bra. Sen när jag börjar trava känner jag hur allt verkligen lossnar och hur hon blir helt underbart mjuk, hon bjuder på framåt och verkligen lyssnar på mig.

Jag gjorde ett antal ökningar/minskningar, halter och igångsättningar osv. för att se om hon bara lurade mig. Men icke sa nicke! Jag blev så himla glad, älskade häst! Sen tänkte jag för skojs skull flytta in framdelen och göra lite öppnor och sen testa skänkelvikningar på halvt igenom, hon går som en klocka! Herregud vad stolt jag är över busponihn! Inte nog med det så känns det som att vi fått upp ett ganska starkt band mellan oss, även fast vi blir feta bitchar både hon och jag ibland. Men hon var verkligen hur fantastisk som helst att rida idag! Imorgon ska jag rida lektion på henne, vi får hoppas att hon är lika fin då med :)